I Söderfors hälsar man våren välkommen först med tal och sång sedan med majkase och fyrverkeri.Valborgsmäss i Ankarbacken (2010)
På många platser i Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och på vissa platser med fyrverkerier och smällare. Valborgselden, valborgsmässobålet eller, kanske i folkmun populäraste, majbrasa, ska inte förväxlas med en vårdkase som är en eld som varnar för krig eller örlog. På hednisk tid firade man i Norden en äldre högtid som var kopplad till de döda. Gränsen mellan de levande och de döda ansågs vara svagast under just denna natt. De flesta svenskar firar inte heliga Valborg, utan våren och firandet går längre tillbaka i tiden än kristendomen. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. När Sverige blev kristet på 1000-talet byggde de kristna kyrkor på den gamla religionens högtidsplatser och gjorde om de rådande högtiderna till kristna varianter. Vårdagjämningen faller in på en annan dag. Antagligen är dagen flyttad av de kristna för att stämma med Valborgs historia. Vårdagjämningen firas på många ställen i världen.Historik
Midsommarafton i Ankarbacken (2009)
Historik
Midsommardagen firades ursprungligen den 24 juni till minne av Johannes Döparen. 1953 flyttades den till närmaste lördag. I bondesamhället firades midsommar som en hyllning till sommaren och växtligheten. På vissa platser klädde man därför ut sig med ormbunksblad till lövgubbar. Man lövade (majade) också sina hus och redskap och reste, sannolikt redan under 1500-talet och efter tysk förebild, höga lövade majstänger att dansa kring. Midsommar var framför allt en ungdomsfest men även viktig vid bruken i Mellansverige, där alla anställda då bjöds på sill, öl och brännvin. Sin betydelse som den mest svenska festen av alla har den dock fått först under 1900-talet. Sedan 500-talet har man i Europa tänt eldar till midsommar. I Sverige var midsommareldar vanligast i landets södra delar. Ungdomen besökte också gärna heliga källor, där de drack det helande vattnet och roade sig med lekar och dans. Källbesöken påminde om hur Johannes Döparen döpte Jesus i Jordanfloden. Midsommarnatten är årets ljusaste och betraktades som en magisk natt, då det var särskilt lämpligt att ta tydor om sin framtid. Flickor åt salt gröt (drömgröt) för att drömma att den blivande maken kom med vatten till dem. De kunde också vaka vid en källa för att se sin tillkommandes bild i vattnet. Under midsommarnatten kunde man även, t.ex. genom ljussken, hitta platser med nedgrävda skatter. När man grävde blev man ofta utsatt för lustiga gyckelsyner, som skulle locka en att skratta eller tala. Man kunde t.ex. få se en halt höna dra ett stort hölass. Kunde man bara hålla sig tyst hittade man skatten. Under midsommarnatten ansågs källvattnet förvandlas till vin och ormbunken till blomma. Många växter var laddade med läkande kraft denna natt.
Nutida midsommarfirande
I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång – en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300- eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet maja som betyder löva.
Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och därvid tillfoga blad och blommor.
Knutet till midsommar finns också en stark tradition av alkoholkonsumtion i samband med firandet, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.
Mat
Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta inlagd sill, gräddfil och gräslök, färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill.
Traditionen att äta sill och färskpotatis är relativt ung och skapades i storstäderna på 1920-talet. Förr sågs det som slöseri att äta potatis som ännu inte vuxit färdigt (i Nordsverige hinner dessutom inte potatisen växa så tidigt som till midsommar), och inlagd sill var att betrakta som vardagsmat.
Många dricker nubbe till maten. Det dricks också mycket öl och andra alkoholhaltiga drycker under helgen